EN BRA DAG

publicerat i <3;
Hej mina fina. Jag läste igenom inlägget jag skrev häromdagen, och jag kan väl konstatera att det där var inte en så jävla bra dag. De första två månaderna gick det sakta men säkert framåt, men i samma veva som vintern och blixthalkan kom tillbaka blev det lite för halt för att ta sig upp för den där uppförsbacken. Bra metafor ju. Men jag har insett att det här får vara en period där det inte går spikrakt uppåt (om än jävligt långsamt), utan jag trillar lite på vägen. Det får ju vara så.
 
Men idag, och även igår, har jag haft bra dagar. Igår var jag beredd på att vakna och känna att jag hade fått en fet jävla käftsmäll, men det gjorde jag inte. Jag körde bara på. Sysselsättdigsysselsättdigsysselsättdig. Det var så jävla skönt att krypa ner mellan lakanen strax före elva och känna att jag klarade det. Jag kände mig så stark. Imorse vaknade jag vid sex av att klockan ringde, jag steg upp, åt frukost och knallade till gymmet. Väl där gick jag på mitt första yogapass, och det var väldigt härligt. Jag tror att jag behöver ett par gånger för att hitta det där inre lugnet alla pratar om (eller om jag aldrig hittar det, hehe). Men där timmen mellan sju och åtta var rätt fantastiskt. Den sista halvtimmen låg vi på rygg och fokuserade på andning och att känna in kroppen, och jag bara grätgrätgrät. Det trillade så mycket tårar nedför mina kinder att de rann in i öronen. Ändå en väldigt fin start på dagen att ligga i ett rum med fina människor och gråta stillsamt medan någon ber mig fokusera tankarna på ovansidan av vänsterfoten. 
 
Resten av dagen har varit så himla bra. En dusch och lite bastande på gymmet, en promenad hem, en morgonkopp kaffe och en timmes plugg, en föreläsning, mysig lunch med vänner, en kul labb, två timmar plugg hemma, en god middag och en träning som faktiskt gick himla bra. Åh. Den här dagen vill jag leva på LÄNGE. Och här kommer lite virtuell styrka till er som inte har en lika bra dag som jag: <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3

UT MED SKITEN

publicerat i <3;
Jag har påbörjat så många inlägg de senaste dagarna. Alla har varit olika. Någon gång har jag varit glad, nöjd, nästan lite lycklig. En annan gång har jag varit arg, en annan besviken, en annan ledsen. Idag är jag uppgiven. Jag har i och för sig haft en väldigt bra dag. Lite sovmorgon, plugg hemifrån på förmiddagen, en dugga (som jag fick godkänt på!), en labb som tog två timmar mindre än planerat, en eftermiddag hemma med plugg och fix i lägenheten. 

Sen åkte jag till torsdagsträningen, allt gick skit och nu sitter jag på bussen hem. En halvtimme tidigare än planerat. Med tårar som rinner som ett vattenfall nedför kinderna. För tredje eller fjärde veckan i rad. Jag vet inte vad det är. Men enda sedan jag spelade SM har varenda träning gått åt helvete. Jag känner mig pigg. Fräsch. Stark. Men ändå går det inte som det ska. Som det brukar. Jag vet inte. Kanske är det att alla andra, som jag tränar tillsammans med, lunkar vidare och lever sina liv, utvecklas och blir starkare för varje dag som går. Medan jag själv är ett vrak på havets botten som väntar på att bli upplockad. Av vad då? Eller vem? Mig själv? Det måste ju vara jag, som plockar upp mig själv. Men jag orkar liksom inte just nu. Vet inte om jag någonsin kommer orka.

Det är inte det att jag står still. 
JAG VET ATT JAG BLIR STARKARE. 
JAG VET ATT JAG VÄXER.
JAG VET ATT JAG BLIR TRYGGARE I MIG SJÄLV FÖR VARJE DAG SOM GÅR. 
JAG VET ATT JAG ÄR PÅVÄG TILLBAKA TILL ETT LYCKLIGT LIV. 
Men jag känner det inte. Det är så jävla frustrerande. 

Innan jag gick från träningen pratade jag med H i en kort minut. Jag sa som det var, att allt är skit, och han sa att det är nu jag får plocka fram den där sidan hos mig själv som jag är så jävla bra att plocka fram när den behövs. Envisheten. Så det är ungefär vad jag gör nu. Blir en envis jävel.

23

publicerat i <3;
(null)

Igår fyllde jag 23 år. Med tanke på vad som hänt i livet den senaste tiden blev jag inte förvånad över att dagen var känslomässigt laddad. Men det gick fint. Jag var ute och dansade på torsdag så när jag vaknade på min födelsedag hade jag sovit till klockan elva. Jag skippade allt vad plugg hette och tog mig till campus för en fika med C, och sedan knallade jag hem i det fantastiska vädret. På kvällen kom mami hit, vi lagade middag och hade det allmänt supermysigt. På söndag får jag fira med hela familjen <3 

Apropå ingenting. Jag har kommit till insikt den senaste veckan hur långt jag har kommit. Jag hade inte riktigt insett det, men det hände lite saker i veckan som gab mig perspektiv på min egen resa. Någonstans tror jag att den värsta tiden är över nu. Samtidigt blir jag nästan lite rädd för hur bra dagar jag kan ha, ibland kan jag komma på mig själv att jag borde vara ledsen. Vilken såklart är helt knäppt, ha dåligt samvete över att jag mår bra? Nejnejnej. Det är okej att ha bra dagar. Det är okej att ha dåliga dagar. 
En dag i taget. 

Idag har jag i alla fall bestämt mig för att ha en bra dag. Jag ska plugga lite, äta tacos, städa hemmet och dansa på Kravalentine ikväll med typ alla jag känner. Det ska bli så jävla härligt.