kvällstankar kring rehabträning

publicerat i <3;

 

God kväll mina hjärtan. Jag ligger i vår fantastiska säng och ska plöja ett kapitel HP (inne på bok fyra nu) innan det är dags för lite skönhetssömn. Vet ni! Jag tänkte snacka lite träning med er ikväll.
 
Det har onekligen varit svårt att träna med gips och ett icke-fungerade ben. Jag, som vanligtvis är en extremt sprallig person, vill ju mest hoppa överallt. Och nu när jag är så nära mållinjen (men egentligen precis har lämnat startblocket) är jag så oerhört sugen på att få springa igen. Hoppa, skutta, dansa. När min fot är hel kommer jag mest springa överallt. Men nu, i det här mellanlandet, när jag inte kan springa men trots det kan gå relativt obehindrat, är det så jäkla tråkigt att lyfta på gymmet. 
 

Med gipset på benet var det fortfarande kul, jag hade ju inte så mycket val. Bra spännisbild ovan btw? Men nu vill jag bara löpa löpa löpa. 

 
Sedan mitt första rehabpass har jag nu hunnit vara på gymmet tre gånger. Rehabövningar först, sedan 30 minuter på cykeln och sist rörlighetsövningar för squats och eventuellt lite lyftande. För tre dagar sedan blev det en axelövning och massor benrörlighet, medan det idag blev ett superset axlar-biceps och fotledsrörlighet. Men det är klart att det är cykeln som sätter igång mitt adrenalinpåslag som gör att jag vill köra vidare. Så länge det är roligt ska man göra det! 
 

Liten rolig kuriosa angående cyklingen. Konditionen. Oj. Den är såklart som bortblåst. Men den är även lätt att hitta tillbaka till om den en gång varit bra, vilken min kondition ändå var innan foten gav upp den där lördagen i november. Under första passet för fem dagar sedan visade cykelns egna pulsmätare 180 (!!!) slag per minut. Förvisso är de ofta missvisande, MEN! Tre dagar senare visade samma cykel, efter samma tid och "ansträngningsnivå" 165 slag per minut. Och idag, återigen på samma villkor, visade mätaren 155 slag per minut.  Häftigt hur kroppen fungerar ändå. Jag vill gärna införskaffa mig en pulsmätare inom den närmaste tiden för att kunna optimera min träning, men det kanske inte är så att ekonomin tillåtet det... Får se! 

 
 

Det var lite kvällstankar och reflektioner kring träningen. I fortsättningen är min ambition att träna 3-4 gånger i veckan (varannan dag) och köra någon form av kondition i 30 minuter, svarvat med en del styrketräning. Jag vet med mig att bålmusklerna har slappat till sig lite efter att jag fick avveckla mina kryckor, så det behöver jag definitivt jobba på. Och så självklart mina dagliga rehabövningar, som absolut ger snabba resultat. Jag tror mest att jag är rädd om jag ska vara ärlig, men jag har lyckats balansera 3,5 minut på min brutna fot samt blivit tillräckligt stark för att göra jämviktiga tålyft. Heja mig!

 
Nu, hörni, är det bäst att jag hoppar i säng. Puss på er! 

Kommentera inlägget här :