genom min telefon

publicerat i <3;

Så börjar tisdag lida mot sitt slut. Jag ser knappt vad jag skriver på telefonen för i söndags tappade jag min mobil i golvet... Och skärmen sprack rätt bra :-) Men med det faktum att mobilen har hållet sig skadefri sedan inköpsdatum april 2014 så är det med råge godkänd. Så snart blir det nog en ny mobil, så man kan börja ta selfies igen, haha.


Denna vecka är låååång. Tenta-p närmar sig med farten av Usain Bolt på upploppet på ett 100 meterlopp, och jag är inte riktigt redo. Medan jag försöker samla ork och lust till att opponera en hemtentamen tar vi oss ett kik på den senaste tiden genom min mobil. 

Solen börjar kika fram igen. Nu är det ljust när jag går hemifrån och ljust när jag kommer hem. Såhär fantastisk är vår lägenhet klockan 08.50 en torsdag. 

Och klockan 09.50 två dagar tidigare såg Campus ut såhär. Älskar hur ljust det blir med snö, och kontrasten mot en blå himmel är svårslagen. Förresten, finns det något mer vintrigt än snö som knarrar under skorna? 

De vackra blommorna S gav mig på min födelsedag levde länge. Efter en knapp vecka hade tulpanerna börjat tappa sina blad, och då fick den återstående buketten nytt liv i denna fantastiska vad som jag fick av min mami på min student.

Pizzan jag åtrå Panefresco i lördags var mer än aaaaasgod. Återkommer gärna dit för ett nytt middagabesök snarast. Det var så himla härligt att få snacka av sig och lyssna på alla vänners historier <3

Jag har kommit till insikten att folk på gymmet tror jag är knasig. Jag är där varje dag, men kör samma övningar om och om och om igen. Det är alla benävningar men alla utan vikt och rätt så... alternativa i jämförelse med de klassiska; knäböj, utfall osv. Så nu tar jag varje tillfälle i kr när jag snackar med någon att jag gör rehab. Har förövrigt haft  träningsvärk i rumpan i en hel vecka nu. Kul.


Idag är det semmeldagen och det är givet att firas. Vi tog en priminc promenix från campus till Babbo för två timmars häng, alldeles för många koppar kaffe och denna goding ovan. Åh. Vad jag saknar Babbo (och alla sötsaker).


Såhär på kvällskvisten har jag inte gjort mycket. Vi åt middag framför HIMYM som vi har börjat tittat, och så har jag pluggat lite. Räknat en statistikuppgift (ja, jag gav upp sen) och fortsatt sammanställa kom-ihåg-blad till envarren. Jag glider runt i gråa mjukis som jag spontanköpte på H&M i förta veckan. Råkade även köpa ett par rosa/beige i samma modell, men alltså hörni, de är typ det skönaste jag någonsin har haft på mig. Har levt i dem sedan dess!

Det var allt för nu hörni. Känner mig väldigt tacksam över livet när jag läser igen vad jag har skrivit. Tror att det beror mycket på att jag äntligen får springa, hoppa och röra på mig (obehindrat) igen. Det ger mig så mycket energi. 

Nu ska jag sätta mig och opponera och sedan blir det kramkalas med S. Puss <3

Skriv inläggstext 

Kommentera inlägget här :