genom min telefon

publicerat i <3;

Så börjar tisdag lida mot sitt slut. Jag ser knappt vad jag skriver på telefonen för i söndags tappade jag min mobil i golvet... Och skärmen sprack rätt bra :-) Men med det faktum att mobilen har hållet sig skadefri sedan inköpsdatum april 2014 så är det med råge godkänd. Så snart blir det nog en ny mobil, så man kan börja ta selfies igen, haha.


Denna vecka är låååång. Tenta-p närmar sig med farten av Usain Bolt på upploppet på ett 100 meterlopp, och jag är inte riktigt redo. Medan jag försöker samla ork och lust till att opponera en hemtentamen tar vi oss ett kik på den senaste tiden genom min mobil. 

Solen börjar kika fram igen. Nu är det ljust när jag går hemifrån och ljust när jag kommer hem. Såhär fantastisk är vår lägenhet klockan 08.50 en torsdag. 

Och klockan 09.50 två dagar tidigare såg Campus ut såhär. Älskar hur ljust det blir med snö, och kontrasten mot en blå himmel är svårslagen. Förresten, finns det något mer vintrigt än snö som knarrar under skorna? 

De vackra blommorna S gav mig på min födelsedag levde länge. Efter en knapp vecka hade tulpanerna börjat tappa sina blad, och då fick den återstående buketten nytt liv i denna fantastiska vad som jag fick av min mami på min student.

Pizzan jag åtrå Panefresco i lördags var mer än aaaaasgod. Återkommer gärna dit för ett nytt middagabesök snarast. Det var så himla härligt att få snacka av sig och lyssna på alla vänners historier <3

Jag har kommit till insikten att folk på gymmet tror jag är knasig. Jag är där varje dag, men kör samma övningar om och om och om igen. Det är alla benävningar men alla utan vikt och rätt så... alternativa i jämförelse med de klassiska; knäböj, utfall osv. Så nu tar jag varje tillfälle i kr när jag snackar med någon att jag gör rehab. Har förövrigt haft  träningsvärk i rumpan i en hel vecka nu. Kul.


Idag är det semmeldagen och det är givet att firas. Vi tog en priminc promenix från campus till Babbo för två timmars häng, alldeles för många koppar kaffe och denna goding ovan. Åh. Vad jag saknar Babbo (och alla sötsaker).


Såhär på kvällskvisten har jag inte gjort mycket. Vi åt middag framför HIMYM som vi har börjat tittat, och så har jag pluggat lite. Räknat en statistikuppgift (ja, jag gav upp sen) och fortsatt sammanställa kom-ihåg-blad till envarren. Jag glider runt i gråa mjukis som jag spontanköpte på H&M i förta veckan. Råkade även köpa ett par rosa/beige i samma modell, men alltså hörni, de är typ det skönaste jag någonsin har haft på mig. Har levt i dem sedan dess!

Det var allt för nu hörni. Känner mig väldigt tacksam över livet när jag läser igen vad jag har skrivit. Tror att det beror mycket på att jag äntligen får springa, hoppa och röra på mig (obehindrat) igen. Det ger mig så mycket energi. 

Nu ska jag sätta mig och opponera och sedan blir det kramkalas med S. Puss <3

Skriv inläggstext 

fyra år <3

publicerat i <3;
Här kommer världens snabbaste inlägg (är tanken i alla fall).

Jag hoppas ni mår bra! Jag har mått.. sådär, sedan vi hördes sist. Förra lördagen var vi ute och åt middag för att fira min pappas födelsedag, och såklart drog jag på mig en matförgiftning som gjorde att jag låg däckad hela söndagen och måndagen, inkapabel att skriva hemtenta (vilket medför att jag i skrivande stund, söndag 21.29 försöker hinna med det sista inför inlämning imorgon 12.00). Veckan som gick var ändå härlig. Jag tränade på som vanligt, träffade min sjukgymnast, bodde hos mamma två nätter (pga avloppsrenovering här hemma) samt hade många härliga och roliga timmar på campus.

I fredags och igår, lördag, välsignades vi med strålande sol här i Linkan. Åh. Vad lycklig man blir. Det börjar till och med ljusna på mornarna nu, så det är inte så farligt att gå upp när det inte är kolsvart ute. I fredags var jag dock tvungen att stanna inne hela dagen. Jag hade skjutit upp hemtentamensskrivandet alldeles för länge, så jag slog mig ner på Espresso House under förmiddagen för att disciplinera mig själv. Det gick helt okej, så trots att jag inte känner mig helt nöjd med min hemtentamen har jag ett par dagar nu i veckan att revidera den (vi kör peer-review och opponerar på varandras arbeten).

I fredags vid halv fyra tog jag helg och begav mig till gymmet. Min fantastiska sjukgymnast har nu gett mig nya utmaningar; börja springa 5 minuter på löpband och hoppa hopprep på min vänstra fot - varje dag jag kör rehab. Med andra ord är rehaben numera extremt svettframkallande, men det är bara kul. Efter en dusch på gymmet begav vi oss till S's föräldrar och åt middag där i vanlig ordning.

Lördag och söndag har sedan varit väldigt lugna. Igår skrev jag hemtenta ett par timmar på förmiddagen, och efter lite lunch begav jag mig till campus för att gå på Crash Course i envarren. Direkt därifrån åkte jag till gymmet, svettades en hel jäkla del, och åkte sedan hem. På kvällen åkte vi sedan åtta tjejer till Norrköping för att äta middag på Pane Fresco och babbla ikapp allt för många månader. Vi pratade om att nyårsafton, ångest, att leva som student och vad man gör när ens sovpartner snarkar så högt att man inte kan somna. Efter ett par timmar säger vår servitör åt oss att de stänger, så strax efter klockan elva börjar vi bila hemåt. Det var snökaos och vi skulle lämna av alla på vägen hem, så jag kom inte i säng förrän klockan ett (!). Men, alltså, världens mysigaste kväll <3

Idag vaknade vi upp till en grådaskigt Linköping och fyra år som par, jag och S. Vi har haft en avslappnad årsdag utan så mycket krav. Vi tog en promenad bort till Simons bageri och rosteri i eftermiddags där jag bjöd S på gott fika, och så babblade vi bort två timmar i ett nafs. Ikväll har vi ätit tacos i två timmar och pratat om allt mellan front böj och husisolering till korridorsliv och tacosås. Han är verkligen min bästa vän och största kärlek <3 Tänkte att egentligen förtjänar han ett helt inlägg här i bloggen, men jag tror ni förstår hur mycket han betyder för mig ändå, eller hur?

Det var allt för nu. Jag hoppas ni njuter av de få solglimtar vi får lika mycket som jag, och kramas ungefär lika mycket också. Puss på er!

att vara kär

publicerat i <3;

... Måste vara det finaste som finns. En natt är en natt för mycket ifrån S, och två nätter ifrån varandra känns som en helt liv. Vad jag längtar till imorgon vid den här tidpunkten, då jag ligger på hans bröstkorg och lyssnar på hans andetag.