Att mitt i sorgen vara stolt

publicerat i vardagligt;
Det var länge sedan vi hördes. Idag vill jag ägna en tanke åt det fruktansvärda som inträffade i Stockholm i fredags eftermiddag. Jag har inga ord för den sorgen jag känner, för de drabbade och deras anhöriga, men också för vårt land. Men som så många andra har sagt; mitt i sorgen känner jag också en stor kärlek till alla människor som öppnade sina hem och hjärtan för att se till att så många som möjligt skulle komma i säkerhet under fredagen.
 
Igår stod vi vid Blåa Havet på campus och höll en tyst minut för de som miste livet, en protest mot terrorn som nu har nått vårt land. När jag stod där tänkte jag på den lilla flickan, hur hon aldrig fick växa upp. Jag tänkte på hur vi i den stunden var flera hundratusentals svenska medborgare och icke medborgare som stannade upp våra liv för att ägna en minut åt offren. Att hedra dem. För de var oskyldiga. 
 
Det som har drivit mig till tårar mer än allt under dessa dagar är det fantastiska arbetet som våra poliser, brandmän och sjukhuspersonal och ambulanspersonal har gjort under dessa dagar. Hur deras yrken helt plötsligt blev väldigt mycket mer personliga för mig. Jag läste något som berörde mig oerhört mycket. ”När andra springer från faran, springer ni emot den. För 25 000 kr innan skatt”. 
 
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var rädd. För det är jag. Men vi får aldrig låta terrorn vinna. De får aldrig ta över våra städer, vårt land, vår trygghet. 

Kommentera inlägget här :