never let me down

publicerat i vardagligt;

Inatt tvingade jag till mig tio timmars sömn. Vid elvasnåret slocknade jag och klockan fyra vaknade jag upp förvirrad, trodde klockan var uppstigningsdags och att jag var försenad. Men det var ju kolsvart utanför fönstret. Dessutom var sängen tom bredvid mig, för S hade slocknat i soffan efter hockeyn (!) Haha.. Jag gick och hämtade honom och sedan sov vi bort fem timmar till. Jag missade två timmar matteräknande på campus men jag orkade verkligen inte gå upp imorse..

Vi hade vår första matematikinlämning idag så igår satt vi från åtta till sex och kämpade på campus. Sedan pluggade jag två timmar till när jag kom hem. Så nio timmars sömn var egentligen ingen överdrift, det var precis vad jag behövde. Dock har jag haft världens sämsta dag idag. Jag har gjort en vän besviken, bråkat med sambon och haft sån grov prestationsångest. Jag orkade bara med nittio minuters träning, så nu sitter jag på bussen påväg hem. Med en klump i magen. Jag har en uppgift att förbereda inför imorgon, då vi ska hålla ett femton minuters seminarium om ett matematiskt begrepp. Så det kommer bli en sen, sen kväll.

Imorgon tar jag nya tag. Helgen bjuder på Kent-konsert (<3), seriesammandrag, bästismys och spa med mamsi. Det blir härligt och jag har ju faktiskt MASSOR att se fram emot. Det har bara varit en tung vecka. Hoppas ni mår lite bättre än mig vänner. Puss <3

Kommentera inlägget här :