Löst sittande gips, ineffektivitet och andra kvällstankar om krycklivet

publicerat i <3;

Jag skrev ett galet långt inlägg häromdagen som inte dök upp. Tråkigt. Ska försöka slänga ihop ett liknande inlägg imorgon, men nu tänkte jag bara kika in med lite kvällstankar.

Kryckhoppandet. Det eviga behovet av någon annans hjälp. Åh. Det är så påfrestande. Jag är inte arg. Jag har inte fått några raseriutbrott eller börjat gråta hysteriskt på grund av mitt missnöje. Men det är psykiskt påfrestande att alltid vara i behov av att någon annan ska hämta min telefonladdare, bära mina saker eller vänta på mig när vi ska transportera oss typ fyra meter. Jag googlade runt en del när jag fick kryckorna, och förväntade mig en drös med tips och råd och hur man på bästa sätt maximerar sin tid på kryckor. Det finns inte ett skit. Jag blev så besviken. Så jag tänker försöka dokumentera lite tankar från min tid som kryck- och gipsburen, och när tiden är inne för andra finns mina tankar en googling bort.

Ikväll har jag två saker jag vill dela med mig av. Dels lite tankar kring själva gipset, och dels del ineffektivitet som har drabbat mig.

Okej. Gipset. Det är rosa, stenhårt, allt kliar under och jag har en ful sko att ha på mig när jag är utomhus. Fine. MEN. Jag tror att min svullnad på foten har gått ner betydligt, för jag har börjat kunna vicka lite på foten, upp och ner. Det känns som att gipset sitter för löst runt.. Ja.. Ankeln? Och eftersom skadan sitter i mellanfoten gör det ont när jag vickar upp och ner på foten, vilket den gör automatiskt när jag går, ändrar tyngdpunkt i foten eller hoppar på andra benet för att jag inte riktigt pallar vara en sengångare på tre ben. Jag är med andra ord lite orolig att det inte läker som det ska, så imorgon ska jag ringa min läkare och fråga om det ska korrigeras. Obehagligt. Och en tung tanke om jag inte gör något åt saken och så om fyra veckor när vi gör en ny röntgen kan konstatera att det är lika illa fortfarande och inte har läkt något.

Ineffektiviteten. Alltså. Fan vad den har slagit mig till backen. Nog för att jag är långsam och har ont, men det betyder inte att jag är inkapabel att lösa de världsproblem som inte involverar att jag kan gå med båda mina ben. Jag har hamnat efter i skolan, typ glömt bort hur man äter och tar hand om sig själv. Det är kaos. Eftersom jag inte kan göra så mycket fysiskt så kan jag sitta på sofflocket i fyra timmar och plöja serier utan att ens reflektera över att jag faktiskt borde jobba ikapp kurserna vi har börjat med. När tanken slår mig viftar jag bort den och på något sätt rättfärdigar mitt dåliga strukturella beteende på att jag 'faktiskt har brutit foten och förtjänar lite vila'. Amen tjena.

Så, veckan som kommer. Jag ska plugga ordentligt, åka taxi varje dag (och skippa att åka buss och ta död på varje gnutta energi jag har när jag skuttar till bussen i tjugo minuter), köpa gymkort och hälsa på badmintonklubben <3

Nästa gång vi hörs lovar jag att det är med ett lite med intellektuellt inlägg, där jag kanske frångår det faktum att det enda som har hänt i världen inte är att jag har brutit foten. Puss <3

Kommentera inlägget här :