ett vardagsinlägg

publicerat i vardagligt;

Hej hej hemskt mycket hej! En vecka har passerat och jag har glömt bort er lite. Förlåt <3

Förra veckan var fylld med plugg. Vi var i skolan 8-17 varje dag, men jag förstår fortfarande noll av linalgen, haha. Dock är vi i fas i den andra matematikkursen, so well at least I got that going for me. I måndags var jag på styrelsemöte med badmintonen, i onsdags tränade jag och i fredags var jag på gala! Jag representerade klubben på Topp 100-galan, och vi fick motta ett stipendier på 10 000kr till vår verksamhet. Är så stolt över vår lilla klubb. Älskade Ljungsbro. Det var en suverän kväll, jag satt vid ett bord proppfullt av 'viktiga personer' och hade både Charlotta Rohlin, riksidrottsförbundets ordförande och landshövdingen som bordsgrannar. Oerhört kul (och lite läskigt!)

Och såhär såg jag ut! <3 Fick lite extra applåder när jag hoppade upp på scen med mina kryckor för att motta vårt pris.

Helgen spenderades i Ljungsbro med julbak med tjejerna, och på lördagskvällen såg mamsi och jag invigningen av Vinterstad i ljus innan vi tog en liten middag på Aioli. I söndags vaknade vi upp till första advent efter en lång sovmorgon, och efter lunch hämtade mamma upp mig för julpyntshopping. Resten av dagen spenderades därefter som ni säkert förstår med att sätta upp alla ljusstakar, och baka kola!! Såklart. Så mumsigt.

Idag har jag varit på campus och köttat linalg och envarre hela dagen, och nu kom jag precis innanför tröskeln. Hela lägenheten doftar av S's magiska köttfärssås. Ser fram emot att äta den nu efter ett grymt (!!!) träningspass.

Imorgon ska jag ringa försäkringsbolaget och plugga i vanlig ordning. Sen blir det en lugn kväll i soffan med Netflix. Behöver det efter en hektisk (men självklart mysig) helg.

Nästa gång vi hörs tänkte jag plita mer några rader om min träning nu under tiden på kryckor. Det går ju trots allt att träna.

första träningspasset

publicerat i vardagligt;

Här kommer ett litet trött söndagsinlägg direkt från köksbordet. Ja, jag äter frukost klockan 12. S var på sittning igår så trots att jag vaknade pigg klockan tio var det svårt att kliva upp, så jag och kramade min sovande sambo i två timmar, haha. Fullt normalt.

Igår var min bästa Annapanna här. Vi snackade loss och hann se två urbra filmer medan vi åt upp ungefär tiotusen kalorier. När hon gick runt midnatt hoppade jag i säng direkt, fy så trött jag var. Eftersom jag inte tränar nu (än!) har jag så oerhört lite energi, så jag går och lägger mig vid halv elva varje kväll för att jag är så saaaatans trött. Men idag! Idag! Idag, ska jag träna. I veckan var jag och fixade ett gymkort och idag är det dags för ett första, försiktigt pass. Det blir såklart sittandes/liggandes träning, så mest lite fria vikter för överkropp och så lite rörlighetsövningar. Så skönt det ska bli!!!

Efter träningen ska jag unna mig en latte på Espresso House innan jag beger mig hemåt för plugg hela eftermiddagen. Vi läser två matematikkurser nu. Den ena är skitkul (mestadels gränsvärden, derivator och integraler för er som läst Matte 3 och högre) medan den andra är fullständigt KAOS. På riktigt, jag förstår inte ett jota. Eller, jag förstår föreläsningarna och kan räknelagar hit och dit, men jag har inte en suck om hur jag ska gå till väga för att lösa en uppgift. Inte. En. Susning. Så eftermiddagen ska ägnas åt att jobba ikapp envarren, och därefter ska jag köra lite omöjlig LinAlg och försöka skapa mig lite kunskap... Får se hur det går.

Nu, äta upp yoghurten och byta om till träningskläder!!!!!

Löst sittande gips, ineffektivitet och andra kvällstankar om krycklivet

publicerat i vardagligt;

Jag skrev ett galet långt inlägg häromdagen som inte dök upp. Tråkigt. Ska försöka slänga ihop ett liknande inlägg imorgon, men nu tänkte jag bara kika in med lite kvällstankar.

Kryckhoppandet. Det eviga behovet av någon annans hjälp. Åh. Det är så påfrestande. Jag är inte arg. Jag har inte fått några raseriutbrott eller börjat gråta hysteriskt på grund av mitt missnöje. Men det är psykiskt påfrestande att alltid vara i behov av att någon annan ska hämta min telefonladdare, bära mina saker eller vänta på mig när vi ska transportera oss typ fyra meter. Jag googlade runt en del när jag fick kryckorna, och förväntade mig en drös med tips och råd och hur man på bästa sätt maximerar sin tid på kryckor. Det finns inte ett skit. Jag blev så besviken. Så jag tänker försöka dokumentera lite tankar från min tid som kryck- och gipsburen, och när tiden är inne för andra finns mina tankar en googling bort.

Ikväll har jag två saker jag vill dela med mig av. Dels lite tankar kring själva gipset, och dels del ineffektivitet som har drabbat mig.

Okej. Gipset. Det är rosa, stenhårt, allt kliar under och jag har en ful sko att ha på mig när jag är utomhus. Fine. MEN. Jag tror att min svullnad på foten har gått ner betydligt, för jag har börjat kunna vicka lite på foten, upp och ner. Det känns som att gipset sitter för löst runt.. Ja.. Ankeln? Och eftersom skadan sitter i mellanfoten gör det ont när jag vickar upp och ner på foten, vilket den gör automatiskt när jag går, ändrar tyngdpunkt i foten eller hoppar på andra benet för att jag inte riktigt pallar vara en sengångare på tre ben. Jag är med andra ord lite orolig att det inte läker som det ska, så imorgon ska jag ringa min läkare och fråga om det ska korrigeras. Obehagligt. Och en tung tanke om jag inte gör något åt saken och så om fyra veckor när vi gör en ny röntgen kan konstatera att det är lika illa fortfarande och inte har läkt något.

Ineffektiviteten. Alltså. Fan vad den har slagit mig till backen. Nog för att jag är långsam och har ont, men det betyder inte att jag är inkapabel att lösa de världsproblem som inte involverar att jag kan gå med båda mina ben. Jag har hamnat efter i skolan, typ glömt bort hur man äter och tar hand om sig själv. Det är kaos. Eftersom jag inte kan göra så mycket fysiskt så kan jag sitta på sofflocket i fyra timmar och plöja serier utan att ens reflektera över att jag faktiskt borde jobba ikapp kurserna vi har börjat med. När tanken slår mig viftar jag bort den och på något sätt rättfärdigar mitt dåliga strukturella beteende på att jag 'faktiskt har brutit foten och förtjänar lite vila'. Amen tjena.

Så, veckan som kommer. Jag ska plugga ordentligt, åka taxi varje dag (och skippa att åka buss och ta död på varje gnutta energi jag har när jag skuttar till bussen i tjugo minuter), köpa gymkort och hälsa på badmintonklubben <3

Nästa gång vi hörs lovar jag att det är med ett lite med intellektuellt inlägg, där jag kanske frångår det faktum att det enda som har hänt i världen inte är att jag har brutit foten. Puss <3