Att vara tacksam

publicerat i <3;

Fan. Vilken sugig dag jag har haft. Spänningshuvudvärk, en mattekurs som känns så långt ifrån det-här-fixar-jag-på-tentan det bara går, och så en trötthet som har knockat mig som en elitboxare. 


Men nu ligger jag i sängen, och kunde inte hindra att, trots en sugig dag, låta tacksamheten skölja över mig. Först och främst, min sovande, helt fantastiska sambo. Vad jag älskar honom och vad tacksam jag är över att få dela mitt liv med honom. Sedan, vårt sovrum. Vårt stora, vackra sovrum insprängd i vår alldeles egna bostad. En fantastiskt första lya, men ändå inte långt bort hemhemifrån. Så tacksam över mina föräldrar, att de finns där och aldrig särskilt långt borta. Och så, universitetet, pluggandet. Det må hända att det är svårt och emellertid hopplöst, men i nittionio av hundra fall är jag så glad jag bara kan bli när jag hänger på campus, med vänner och en kopp kaffe från Moccadodolicious framför mig. 

Och det är aldrig långt hem. Varken till min kärleks varma, trygga famn, mammas plommonträd eller pappas gitarrklinkande. Mitt andra hem, badmintonhallen, saknar jag så att jag går sönder. Men just nu vill jag tro att allt händer av en anledning, så den tiden kommer tillbaka. 

Kommentera inlägget här :