att leva som sambo under krångliga omständigheter

publicerat i vardagligt;
FRIDAY! Åh, äntligen är det fredag. Både jag och S är hemma redan klockan ett idag. Snön ligger som ett mjukt duntäcke utanför våra fönster och jag äter kola för fulla muggar. Jag har sån grov mensvärk att jag knappt kan resa mig upp. Det är lagom kul, men jag är glad för en anledning att äta godis med gott samvete. Dock klarar inte kroppen av att träna i detta skick, så jag ska börja skriva hemtenta nu (framförhållning, den ska inte in förrän om en och en halv vecka) innan vi ska till Sammys föräldrar. Där blir det en snabb middag och kramkalas med barnen innan jag åker in till stan och möter upp tjejerna. Saknar Becca och Sofia som en tok så det ska bli megaskönt att få babbla av sig (och ventilera all irriterande sambo-grejer S gör med Sofia, haha)

Förhoppningsvis blir det ett träningspass imorgon istället, och jag ser såååå mycket fram emot att lägga mig före midnatt ikväll, sova minst tio timmar inatt och vakna upp pigg och utvilad imorgon bitti. Jag får se om jag kanske orkar ta mig förbi någon heminredningsbutik också och införskaffa två julkuddar (läs: röda kuddfodral).

Nog om det. Jag tänkte bara ge er en liten uppdatering gällande min lilla skada. I skrivande stund har jag hoppat på kryckor i 27 dagar, och varit gipsad i cirka tre och en halv vecka. På tisdag ryker gipset (om än kanske tillfälligt) för en röntgen, och jag hoppas för allt i världen att det så pass bra ut att jag får åka hem utan gips. I övrigt rullar livet på bra. Det är självklart jobbigt att inte kunna springa, träna, värma matlådan själv och alltid tvingas be om hjälp. Men i skolan går det bra. Det svåraste är att hitta någonstans att lägga upp det gipsade benet på under föreläsningar.

Hemma, däremot. Oj. Det är mycket jobbigare än förväntat. Det tär oerhört mycket på vår relation, min och S. I vanliga fall är det jag som håller ordning här hemma, städar, plockar, "gör fint", tvättar, bäddar sängen och så vidare. Sammy är mer matansvarig :-) Men nu har jag, förståeligt nog, väldigt svårt att städa och hålla undan efter mig. Förvisso stökar jag inte ner så mycket, men jag får rikspanik (!!!!!!) på alla grejer som ligger överallt som jag inte kan ta hand om. Hur ska jag transportera ett tomt mjölkglas från vardagsrummet till köket? Hoppa på ett ben och hålla glaset i handen? Sätta det under hakan? Nej, jag får hoppa till hallen, hämta en tygpåse, hoppa tillbaka till vardagsrummet, lägga glaset i påsen och hoppa till köket. DET ÄR ETT SÅNT JÄVLA PROJEKT. För att inte ta och ren, vikt tvätt. Mission impossible. Åh andra sidan får S se att det är inte är så jädrans lätt och snabbt att ytligt sett ta hand om ett hushåll. Plus att när detta väl är över kommer vi ha lärt oss enormt mycket, om varandra och hur vi ska hantera sådana här situationer.

Nu måste jag börja läsa lite litteratur som underlag till hemtentan, och sedan blir det en hederlig mindmap innan jag sätter igång. Ha en fantastisk helg! <3

Kommentera inlägget här :